Stolt!
Idag är jag stolt över Iris. Bestämde igår att jag skulle klippa klorna på henne idag. Det brukar bli en brottningsmatch och ett rivkalas utan dess like. Nu har jag övat att lyfta henne, så jag bestämde mig för att ta in henne i förrummet i hönshuset och sätta ner henne i en mindre (och givetsvis en öppen) kartong. Där fick hon vara och lugna ner sig (hon var väldigt lugn för att vara henne) och hon ställde sig upp efter kanten och luktade och tittade
Jag kunde klippa framklorna på henne i kartongen och hon var lugn och det kändes som om hon kände sig trygg. När jag skulle klippa bakklorna på henne fick jag lyfta upp henne i knäet och jag behövde bara göra tre omtag, men hon sprattalde inte så som hon brukar göra, utan var mycket lugnare och jag tror att vi kan tacka lyftövningarna för det! Hon var superduktig!. Kollade även över tänder, öron och resten av kroppen. Känns som en bra ide att göra det till en vana varje gång vi klipper klorna. Självklart har jag koll på dem annars också, men det blir en mycket grundligare genomgång. Det gick även smärtfritt att bära tillbaka henne till hennes bur och hon satt kvar i knäet tills jag släppte och då hoppade hon snällt in i buren igen!
Torkel klippte jag klorna på i fredags och där var det en brottningsmatch utan dess like, blev till och med riven på kinden och han försökte bita mig. Jag älskar kaninerna MEN jag ogillar skarpt att de är så svåra att hantera. Jag försöker hantera dem så mycket det bara går, för att göra saker och ting lättare MEN är de inte hanterade sedan de var små så blir det svårt.
Har gjort rent åt kaninerna också. Torkel blev sur och gruffade, ända tills han fick maten, då blev han nöjd. Han måste också hanteras mer om jag ska ha det lättare att klippa klor/kolla över honom. Det är perfekt med förrummet i hönshuset, då det är litet = lätt att fånga in dem om man skulle tappa greppet, och inte kallt åt fingrarna.
Har hälsat på hos hönsen också så här kommer ett par bilder;
Hönsen blir fortfarande terroriserade av en duvhök som bara längtar efter att få sätta näbben i någon, det gör att hönsen vrålar och skriker, gömmer sig inomhus och de blir förmodligen väldigt stressade också.
Så tänkte jag flytta ut vaktlarna vi har i köket till de som är större i fredags. Det blev livat direkt, trodde att om vi skulle släcka lyset åt dem så skulle de lugna ner sig oc det skulle bli bra. Kom ut igår mrse och då hade tre bivit sönderpckade i huvudet och det var riktigt livar där. Fick flytta in alla 15 igen i köket, inte riktigt vad jag hade tänkt mig...men nu är de pigga och glada efter lite tjärsalva på huvudet.
