Livet är hårt ibland
Idag hittade min sambo en av våra dvärgkochinkycklingar ute bakom en sten med en stor skada på huvudet och pickad på ryggen. Såklart misstänker vi tupparna, för de är de enda som vi sett jagat kycklingarna/gett sig på dem. Hönorna brukar bara fösa iväg dem. Det tragiska är att det var första gången hon vågade sig ut i hönsgården, då hon och hennes kompisar stått i luckan och tittat ut. Idag fick hon komma ut och fick sota för det.

Jag blev så oerhört ledsen. De är som mina egna barn då det är jag som kläckt dem och vi hade dem inne de första 3v av deras liv, de är handtama och hoppar upp/flaxar upp i knäet på en och vill gärna sitta på axeln,de springer efter en vart man än går i hönshuset, så det här tog väldigt hårt på mig.
Efter att ha konsulterat hönsexperter så har vi gjort rent såret och är allting okej så kommer det att läka på ett par dagar. Hon bor nu innne hos oss i en stor kaninbur med värmetak och vill fortfarande gärna ha kontakt. Väldigt trött men ändå pigg. Hur det gick med tupparna? Jo, då det här inte är ett önskvärt betende mot kycklingarna (och de är väldigt hemska mot hönsen) så valde vi att avliva två utav tre för att se om det blir bättre. Blir det inte bättre betende hos den tredje så ryker även han så småningom. Vill inte riskera kycklingarnas liv eller få kycklingar med sådana gener heller.