Kanin i sele
Nu har det gått en vecka igen. Tiden går så oerhört snabbt.
Inte så mycket har hänt här hemma heller.
I tisdags slaktade jag fyra vakteltuppar, då de hade börjat att slåss så att en hade ett igensvullet öga. Det var så kallt och snöigt så jag slaktade dem i köket. De är så små, så det är inget problem. Vi har dessutom fått några fler vaktelhönor som värper! Känns jättehärligt!
Hämtade ett paket i torsdags, som jag hade beställt till kaninerna.
Det blev matskålar i metall som är lätta tömma nu när vattnet lätt fryser till is med tanke på årstiden. En kam och borste, en höhäck och en sele. Tanken är att Torkel ska lära sig att gå i sele.
Vi övade faktiskt idag. Att få på honom selen gick över förväntan. Men när jag var runt huvudet på honom så bet han mig, gillar inte hans humör som han fått. Han gick till attack och morrade i torsdags när jag hade gett honom vatten och skulle puffa undan lite halm så att burdörren skulle gå att stänga. Irriterande och frustrerande. Men hursomhelst så ssatte jag ett litet snöre i selen, vilket jag gjorde helt rätt i. Satte in honom i en tom hönsgård och lät snöret släpa efter. Han skuttade runt och lekte utan problem. När jag skulle fånga in honom så var snöret väldigt bra att kunna ta tag i, för att snällt stanna fanns inte på hans världskarta. Så blev han sur när jag skulle ta av selen och bet mig. Hoppas att det här går över. Annars kommer han inte att få bli pappa till kaninungar, utan bli kastrerad och gå som sällskapskanin här hemma.

