Hur man blir illa omtyckt
Här hemma är det oerhört lätt att bli illa omtyckt av djuren. Säg kloklippning så blir de livrädda. Idag har jag kollat över och klippt klorna på hönserihönsen och dvärgkochinerna.
Började med hönserihönsen och Faverollerna. Två av sex hönor var lugna och låg still i knäet. Hönserihönsen kollade jag upp då de hade så långa klor när de kom hit, blev som en uppföljning. Det såg ganska fint ut nu, det är bara några klor på vissa hönor som är lite för långa. Faverollernas lär ses över också då de knappt sprätter, det är ju så de sliter ner dem. Sedan märkte jag hönserihönsen, så nu har de blivit individuella. Det är bara höna nummer fem, som inte är här, hon sågs senast i torsdags. Det är väl som sambon sa, hon har flyttat. Men hon har tyvärr inte lämnat någon adresslapp, så egentligen vet vi inte om hon lever längre. Kan vara så att hon har fått för sig att ruva, nu när de får leva naturligt. Det är lite "Flykten-från-hönsgården-varning". Lär väl visa sig om hon dyker upp igen Eller om vi hittar henne.
Dvärgkochinerna fick också pedikyr. De är för bortskämda och lata för att sprätta och får därför väldigt lätt långa klor. Tuppsson, han sprattlade, Bubblan hon skrek till så man ska bli rädd (men det är för att hon blir arg) och Kråkan sprattlade. Tur att de lugnat ner sig väldigt mycket, inte kul när de vrålar när man klipper varje klo. Jag fattar att de inte gillar det, men deras fötter och leder mår bra av det.
