Gamla Skolan

Efter att Tuppsson i stort sett blivit helt flintskallig, och ser ut såhär; ....så fick jag nog i förmiddags, jag kom på en av hönserihönsen när hon stod och käkade fjädrar direkt från skallen på honom och han stog där som en mjäkig fegis och bara lät det hända. Där och då insåg jag att de här hönorna kommer ALDRIG att sluta med det här beteendet. De är för sönderstressade och för "förstörda" för att gå ihop med andra än sig själva. Tänkte snabbt ihop en plan för dem. Gjorde rent det dubbla kaninhuset vi har och satte in det i vår minsta outnyttjade hönsgård och har flyttat in dem där för sig själva. Vad ska man göra annars? En ska ju tas bort, så det blir tre kvar och de kommer aldrig att kunna fixa det psykiskt och fysiskt att vara med några andra. Står och velar med resten, är det verkligen värt att ha dem kvar? Är det ens lönt att låta dem gå såhär? Gillar inte att ta förhastade beslut och än kommer det inte att bli riktigt kallt på ett bra tag ute. Tänker mig att de ska få ha öppet så de kan få gå ut och in som de vill så får ett beslut väca fram. En sak är då säker, aldrig mer hönserihöns! Sen tror jag att fröken Lakrits är sugen på att ruva igen, men nu är det stopp för henne efter två omgångar och på grund av hennes oerhört dåliga mamma-egenskaper. Hittade nämligen fjädrar efter henne idag igen, precis som hon har gjort när hon har "boat" de andra två gångerna. Bubblan ligger nu och det får räcka tycker jag! Snart är det höst och sedan vinter och eftersom Lakrits är oförmögen att ta hand om kycklingar i mer än två veckor så kommer jag konsekvent att ta bort alla ägg som hamnar där. En hönsmamma ska ju vara med sina kycklingar i minst fem veckor men gärna åtta eller fler! De behöver värmen, omtanken och någon som visar dem hur livet fungerar, annars kan man lika gärna kläcka själv tycker jag och ha kycklingarna inne i två veckor och socialisera med dem.