Nya höns
Igår åkte jag sammanlagt över 20mil för att hämta ett par hönor, (då jag vet att de haft det bra och inte har ohyra) och fick med mig en tupp också! Det var inte meningen att tuppen skulle få följa med men har var så vacker, ståtlig och stor. Dessutom väldigt lugn. När jag kom hem med dem så tyckte mannen i huset att han såg ut som en dront, så han blev döpt till Dronten. En väldigt gemytlig typ.
Det är Brahma i honom, men vet ej om det enbart är Brahma, men han är gigantisk och inte riktigt känsmogen än, så jag antar att han kommer att växa mer.
Nästa som fick följa med hem var Lakrits, också en väldigt lugn tjej som inte har börjat värpa än och som är lite blyg:
Och sen var det Flinga, som var en korsning, även hon lugn och stor. (Men jag gillar lugna höns då flertalet av dem vi har är väldigt flaxiga och stökiga av sig)
Både jag och mannen var aningen skrajja för att våran gamla tupp och den här skulle ryka ihop, så det var nervöst att släppa ihop dem, men de hoppade på varandra en gång och pickade sen gick de åt varsitt håll. Våran Fjalar har därefter försökt utmana Dronten ett flertal gånger, men Dronten vänder om och går åt ett annat håll, så än så länge fungerar det. (Vi hoppas på att det ska fungera då vi båda två är lite kära i Dronten)
Dronten är dessutom ännu större än Fjalar och vi tyckte att Fjalar var stor. Även idag har Fjalar försökt utmana Dronten, men han står på sig och går åt ett annat håll, sen har vi ett par damer som inte heller är så snäll emot honom, men det går nog över när de ser att han inte är ett hot. (Höns är väldigt elaka mot varandra över lag)
Sen blir jag full i skratt åt våra damer som vi har, titta på bilderna så kanske ni förstår;
Först ligger de i varsitt rede och myser....
Men hoppsan, hur kunde det gå såhär?? Jo, Lilla My (den svarta) är högre i rang än Nougat (den bruna) Nougat hade tagit Lilla Mys favoritplats, så vad gör Lilla My då? Jo, hon tränger sig in i sitt favoritrede och krånglar sig in under Nougat och lägger ett ägg. Nougat är envis, så hon ligger kvar, för hon låg där först! Höns är så intressanta och roliga att iakta, man tröttnar aldrig på och vara i hönshuset och titta. Men jag fick en idé när jag såg damerna trängas, varför inte göre ett kollektivrede? Så någon dag då jag har lite tid över tänkte jag göra ett lite större reda med plats för ca 3 höns (kollektivrede), då kan de ligga och mysa hur mycket de vill!
Sen har mannen tagit bort Humlan, på grund av näbben och ögat. Jag ville inte vara med då, för jag hade bara börjat gråta och det är för att hon har varit så speciell för mig och hittat en plats djupt inne i hjärteroten. Det är inte lätt när man skaffar sig band med djur och eftersom hon var en höna så var det tänkt att hon skulle få vara kvar så länge som möjligt och så länge hon hade mått bra, men nu ville vi inte låta hene "lida"mer, om hon nu gjorde det.
Fick dessutom veta igår att det är i stort sett omöjligt att höns blev inavlade. Eventuellet kunde korsnäbbar och krokiga fötter bero på fel temperatur i äggkläckaren eller om de hade blivit behandlade med något starkt medel. Tur att man vet en som kan väldigt mycket om höns och är utbildad och har stenkoll.
